Ystegården i Hillsta

Att låta byggnaderna sluta sig som en fyrkant kring ett gårdstun är ett byggnadssätt som har gamla anor i hela Norrland. I Hälsingland var det en vanligt förekommande gårdstyp i slutet av 1700-talet. Vid laga skifte och andra jordreformer flyttades gårdar ut från byarna. Ofta revs en eller flera byggnader kring gårdstunet för att släppa in ljus och luft. Kvar i byn Hillsta blev Ystegårn och några gårdar till. Endast Ystegårn bevarades som en fyrbyggd gård. Ystegårn består av tre bostadshus: manbyggnaden, sängstugebyggningen och bryggstugan ihopbyggda med ladugård, samt en stor loge bildar en tät fyrkant runt ett gårdstun.

Grått var ursprunget. Omålade timmerhus med tak av brädor eller träspån. Grått, men för den skull inte enfärgat. Timrets färg varierar mellan tjärmättat brunsvart, gyllene kådrikt och torrt silverglänsande. Så har Sverige sett ut under större delen av sin historia. De grå trähusen har dominerat städerna långt in på 1700-talet och landsbygden till 1800-talets mitt. På 1800-talet började bönderna ta till sig idén att rödmåla sina boninghus, och så

småningom även ladugårdar och uthus.

Utanför gårdsfyrkanten ligger några mindre uthus, småfähus, härbre, vagnslider, loge, sädesbastu och vedbod. Gårdens äldsta byggnad är manbyggnaden vilken ursprungligen var en parstuga i en våning. En dörr i mellankammaren med två utanpåliggande fyllningar och foder av barocktyp är troligen kvar sedan detta skede. Troligen hade Ystegårn byggts redan under 1600-talet. Gården har sedan bildandet legat på samma gårdstomt.

Vid 1800-talets början genomgick gården ett expansivt skede, byggdes om och till. Manbyggnaden fick då sitt nuvarande utseende samtidigt som sängstugebyggningen och bryggstugan byggdes. Samtliga bostadshus har en mycket enhetlig karaktär.